Efter ett \u00e5rs fr\u00e5nvaro \u00e4r Nevergreens tillbaka igen! Vaskandet efter hits som aldrig blev hits blir av naturliga sk\u00e4l sv\u00e5rare ju l\u00e4ngre man h\u00e5llit p\u00e5, och efter sju s\u00e4songer s\u00e5 k\u00e4nde jag att det beh\u00f6vdes en andningspaus f\u00f6r att h\u00e4mta upp best\u00e5ndet igen.<\/p>\n
Att hitta skivor \u00e4r egentligen inte s\u00e5 sv\u00e5rt. Det kryllar fortfarande av kandidater. Men eftersom jag vill att programmen ska ha en viss bredd och l\u00e4gstaniv\u00e5, s\u00e5 kr\u00e4vs lite st\u00f6rre t\u00e5lamod \u00e4n i de f\u00f6rsta s\u00e4songerna.<\/p>\n
Men nu \u00e4r s\u00e4song 8 h\u00e4r, och det k\u00e4nns superkul s\u00e5 klart. Ni som har f\u00f6ljt serien genom \u00e5ren kommer k\u00e4nna igen er. H\u00e4r har vi lite kontintental HiEnergy, amerikansk och fransk finsmakarpop, en \u00f6vervintrad singersongwriter, svensk discorock och s\u00e5 klart en massa annat.<\/p>\n
\u00a0<\/p>\n
L\u00e5tlista:
Phil Jones – This Mirror (Charisma; 1983)
Chris Eaton – Golden Rule (Reunion; 1986)
Vesta – Once Bitten Twice Shy (A&M; 1986)
Glamour – Jag Vill Dansa (Polar; 1982)
Jo-Lo – Last Call (Ram’s Horn; 1984)
Randy Goodrum – Silhouette (GRP; 1985)
Raft – Madagascar (Polydor; 1989)
Sandy Stewart – Saddest Victory (Modern Records; 1984)
Video Vision – Klockorna Har Tystnat i Notre Dame (MyLabel; 1982)
Paul Brady – The Great Pretender (Polydor; 1983)<\/p>\n\n\n